Archive for the ‘sport’ Category

April 1st, 2008  Posted at   Vardag, sport
   |   No Comments

Hoppades få se legenden Håkan Larsson regera hemma i Pontushallen, men fick istället se honom skjuta luftskott, passa utan adress, dra på sig sin tredje foul i andra kvarten varpå han snackade till sig en fjärde foul direkt.

Efter att han gått och satt sig kunde Plannja börja klättra upp ur det djupa hål de hamnat i, typ 18 poäng som mest i mitten på andra kvarten.

I fjärde kvarten, när det var utjämnat, kom han in igen och styrde och ställde, gjorde nån viktig trea och var ganska bra. Den store liraren var dock “Big” John Rosenberg som gjorde några viktiga och tuffa block i slutet.

Plannja vann alltså med två poäng!

2200 åskådare och ett proffsigt arrangemang! Undrar bara varför det fanns så många tomma platser på de utsålda sektionerna.

Har tidigare hängt upp mig på gnällattityden jag hört hos gotländsk basketpublik när hemmalaget ligger under, och nu fick jag den stora äran att sitta bredvid likasinnade i denna stad. -Nej, det är ingen idé att ni skjuter, ni träffar ändå inte. -Titta motståndarna sätter den här också, vad var det jag sa.

Man blir så jävla glad när dessa människor redan har gett upp och gått hem i andra kvarten och hemmalaget sedan vänder matchen. Den sortens “stöd” kan man vara utan.

Det är lätt att få för sig att en dialekt känns neggig bara för att man råkar träffa fel människor med den dialekten. Det är dock ingen risk med Lulemål eftersom jag redan råkar känna de positivaste Lulegrabbarna man kan tänka sig. Östgötskan är säkert inte heller särskilt neggig, jag vet inte, jag har ju bara bott där i ett år…

March 30th, 2008  Posted at   sport
   |   1 Comment

Kommer direkt från Cloetta Center (både företagsnamn och produktnamn, bra som sjutton). LHC piskade på Färjestad i en ganska usel match. Mina hitresta vänner var inte så nöjda, men jag hejade på båda lagen så det gjorde inte mig så mycket.
Utan att tänka på det hade jag satt på mig en lila tröja ikväll… Inte lätt att vara färgblind och gå på hockey…

Andra namnförslag på arenor: Stadium Arena, Daim Dome, Öhrling Price Waterhouse Cooper… nej förresten…

Alltså, SJUTTON MINUTER PAUS! Är det för att man ska köpa kaffe, korv och mazariner som spelarna sitter och blir kalla i omklädningsrummet. Eller är det kanske så att tränarna måste sätta upp en dockteater för spelarna när de ska gå igenom taktiken?!
March 12th, 2008  Posted at   Vardag, Volleyboll, sport
   |   3 Comments

Till att börja med måste jag tyvärr göra de som kommenterat “taikonmåndag” besvikna. Hela grejen med taikonmåndag är att det inte är någon som ser oss i den hallen. Hade det varit det så hade vi varit tvungna att ha sponsorkläderna. Fast kanske förstås om vi hade fått tajts från Intersport…

Idag har jag varit i metropolen Mjölby, vilket var mycket trevligt. Efter en snabb fotografering under huden begav jag mig ut på byn för att bara glida runt och iaktta. Lite jagtid helt enkelt.

Det ledde till lite shopping av såntdär fånigt dyrt märke som jag faktisk brukar rynka på näsan åt när folk skyltar med. Men men, man vill ju hänga med lite trots allt.

Fika vid strömmen och lusläsning av tidning är inte så ofta jag får tid till heller i vanliga fall, så det var också trevligt.

Sedan drog jag iväg till Norrköping och såg Visby Ladies förlora mot delfinerna. Störde mig ganska mycket på speakern. Jag vet att amerikanska termer är brukligt inom basket, men när han varje gång det är straffkast är tvungen att viska “two shots” i den alldeles för högt uppskruvade anläggningen med det obligatoriska spräckta speakerljudet, då blir jag trött och sätter på sportradion i lurarna istället.

Ladies var duktiga och tuffa ändå. Jag trodde ända tills det var 2 minuter kvar, och allt plötsligt ramlade i för hemmalaget, att gotlänningarna skulle ta det.

Plötsligt ringer den gotländske basketstjärnan och frågar vad det står. Vi har inte direkt daglig kontakt, det var väl ett år sen, men han läser bloggen ibland och visste att jag var där. Tydligen är onlinebevakningen för dambasket ännu sämre än volleybollens hotline.

Vi vann förresten en holmgång i Sollentuna! Jag pratade på telefon med en överlycklig Wennlund. Var ganska glad att jag inte var där ändå, klockan tio på kvällen och de skulle just gå och äta, för att sedan åka hem. Är man inte proffs blir det sjukt långa dar, med jobb och allt.

Men dagen blev rätt lång för mig också, för när jag sitter och sammanfattar dagen i detta inlägg ringer Hannes från Manly beach i Australien. Vi pratade ett bra tag på Skype, trots halvkass kvalitet och en massa nerkopplingar. Mer om det en annan gång. Gonatt!

February 18th, 2008  Posted at   Spalten, sport
   |   1 Comment

Mitt utgångsläge är att jag älskar alla sporter (det kanske finns undantag). Det finns dock några sporter som jag är mer fascinerad av. Här kommer en.

Fysisk utmattning och koncentrerad precision är svårt att kombinera. Däri ligger den första tjusningen med sporten skidskytte. Sporten innebär i grunden den svåra balansgånen att få ut så mycket man kan fysiskt, utan att det påverkar precisionen för mycket.

Jag hävdar med bestämdhet att för att en sport ska bli riktigt framgångsrik är det bra om det finns en viss dos av slump med i bilden. Inte så att vad som helst alltid inträffar, bara så att den underlägsne någon gång vinner. Det är klart att det inte beror på slumpen om man sätter sista skottet eller inte i en masstart på VM, men eftersom en millimeter på skjuttavlan kan innebära pallplats eller inte så blir det ett så påtagligt moment av antingen eller, av något som i en skyttetävling bara hade betytt en skillnad på en tiondels poäng. Att det när som helst kan bli kant ut och en ny ledare, där finns mycket av tjusningen.

En av de härligaste sakerna med idrott är när man sett något på teve och blir så inspirerad att man omedelbart vill ut och köra själv. Samma fenomen som ni säkert sett efter någon match (i vad som helst) då det väller in en massa barn på plan, sprickfärdiga att få prova allt de sett från läktaren. Men inte kan man ut och köra skidskytte med polarna en helg eller som motion för sig själv?! Nej, inte som det är nu. Det kan inte bli någon folksport eftersom det är så mycket som ska till runtomkring. Det blir aldrig lika enkelt som att sparka boll på en äng. Men tekniken kan hjälpa till rejält. Se till att det tillverkas gevär som simulerar skott med hjälp av laser istället för kulor (borde man köra även på riktigt). Då kan vem som helst lattja skidskytte utan skjutvallar och vapenlicenser.

Engelska ordet för sporten är "biathlon", vilket syftar på att man kombinerat två sporter, jämför med "decathlon", 10-kamp. Men det finns ju andra två sporter som kombineras. Jag tänker direkt på nordisk kombination, där man kör backhoppning följt av ett jaktstartslopp på längdskidor. Om man håller kvar den sporten i tanken och funderar på varför skidskyttarna måste bära med sig vapnet hela vägen trots att de skjuter på samma ställe hela tiden. Jo, det blir liksom mest på riktigt då, som det var tänkt, på den tiden det var en militär sport. Tillbaka till nordisk kombination tycker jag då att de måste hoppa och åka längd med samma skidor! Sedan är det upp till var och en att välja skidornas beskaffenhet.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/skidskytte/article1860971.ab

February 4th, 2008  Posted at   sport
   |   2 Comments

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article1759302.ab
Alla länder borde ha det. En helgdag som inte är religös. En idrottshändelse som är så stor att ingen kan blunda för den. En upplevelse som är gemensam för en hel nation. En patriotisk hyllning man kan lita på oavsett vilka lag som spelar.

SM-guld i fotboll är stort, men man vet inte i förväg när det avgörs och om ens lag inte är med i sluttampen tenderar man att inte bry sig. Bandyn har sin enmatchfinal, som är väldigt lyckad, men hela svenska folket bryr sig inte. Finalen i fotbolls-VM är kanske det största i världen, men det är olika stort för olika länder, beroende på om de är i final eller inte.

Super Bowl är alltid stort!

Kanske borde vi komma på en ny sport, som ingen annan i världen spelar. Sporten måste vara skitstor här hemma, men nästan obefintlig i utlandet. Då kan en SM-final bli en allmän begivenhet, utan att riskera urholkas av att kvaliteten skulle vara för låg på svensk "blurnboll", eller vad vi kallar det.

Jag hittar parallellen på Gotland, där en av de största gotlänska idrottshändelserna är de årliga "Stångaspelen". Då koras mästarna i gutnisk femkamp, varpa och pärk. Vinnarna är hjältar, utan att behöva jämföras med nationellt eller internationellt motstånd.

January 29th, 2008  Posted at   om nyheter, sport
   |   1 Comment

Jäkligt kul att Holm kämpar på, han är en favorit!
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article1731102.ab

I artikeln tar de upp att Johnny Holm och Thomas Engdahl gjorde ner “basketspelarens” insats i VM. Blev faktiskt lite upprörd när jag såg Johnny på teve säga att han funderade på att lägga av eftersom en med så dålig teknik kunde gå in och vinna. Jag menar, när en sport för en gångs skull är så enkel att den som klarar att komma över ribban vinner, då kan man inte komma och vara trumpen när någon kommer på ett nytt sätt!

Men den gode Johnny har nog för länge sedan kanaliserat den besvikelsen till att hitta nya vägar att få sonen att vinna, även om jag inte hört någon ursäkt från hans sida.

Som volleybollspelare uppskattar jag spänst, i vilken form den än kommer.

Sanna har också varit i farten…öh…
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article1730799.ab

Här kan man ju snacka om folklig! Ett oändligt starkt varumärke. Skulle hon vinna en OS-medalj också skulle det explodera och hon skulle bli större än Stenmark. Här i Sverige alltså.

Det verkar helt enkelt vara trevliga människor som blir de folkkäraste idrottshjältarna i Sverige. Det kan väl inte vara dåligt?

August 29th, 2007  Posted at   Volleyboll, sport
   |   No Comments

Lyssnar på friidrotten på webbradion. Det var plågsamt att lyssna på Kallur efter finalen. Hon försökte låta sådär käck som hon brukar men rösten gav vika för hulkningar och snyftningar. Jag som trodde att hon skulle fortsätta säga som hon gjort inför tävlingen; att hon bara ville göra personbästa och se hur långt det räcker, men nu var hon faktiskt ledsen och nästan bitter. Man gråter lite med henne, det var tungt.