Nio timmar i bussen idag. En ganska intetsägande match, Örkelljunga bjöd inte särskilt bra motstånd idag. Tre-noll, och även om siffrorna inte var överväldigande så hade Valla matchen under kontroll.

And now a short interview with the star player, John Dekker.

Seems like the third place in the series is already secured, what do you think of the teams effort so far?

- After the first round of games, third place is fairly successful, and it gives us a choice in the quarter finals. So all in all, I’m happy!

You were out with an injury for a few games. Are you fully recovered?

- Yes! And it’s good that I recovered in time to get a few games before the play-off.

Do you feel like you’re developing your game here in Sweden?

- Yes, playing matches every weekend is helping develop my game more so than in Austrailia where we have limited game opportunities.

Do you think you have a shot at the title?

- Better belive it! We’ve beaten every team this season, so we’re not afraid of anyone. And we’re still undefeted at home court!

3 – 0 (29-27, 27-25, 25-12)

Var inte så fokuserad under matchen, så det blir inte mycket till matchreferat. Satt mest och snackade med en trevlig beachbekant från Björnsholm som var på besök för att se sin brorsa spela.

Första set startades svagt av Valla. Underläge 1-5 och fortsatt underläge ända fram till 15-20, när man äntligen kunde göra några snabba poäng via bra block och några motståndarmisstag. Setet fortsattte med minst två servemissar av Valla i egen setboll, men till slut satte John ett löst serveess som Lugi släppte in strax innanför baslinjen.

Andra set var lika krampaktigt från Valla och lika smart spelat av Lugi, men återigen fick Lugi byta sida efter att ha tappat setet med två bollar.

Tredje set såg mer ut som Vallapubliken hade förvätat sig. Total dominans av hemmalaget. Nu funkade servarna och blocken, som varit svaga moment tidigare. Lugi såg snabbt misströstande ut, och kanske var energin slut efter att ha förlorat två jämna set.

Pris fick passaren Ulf Karlsson i Lugi och kantspelaren John Dekker i Valla. Jag tycker att de givna pristagarna istället borde varit Will i Valla, som 14 poäng, mest i hemmalaget, därav 4 servar och 3 block. Hos gästerna hade Andreas Fröjd klart störst effektivitet i anfallet, och satte flest poäng i matchen med sina 15 anfall.

Vi vann så kallat planenligt med tre noll. Från sidan tyckte
åtminstone jag att det kändes väldigt osäkert emellanåt. Underläge
23-21 i första set var dock så illa som det blev innan vi vände.
Andra set var också jämnt. Först i tredje gick det lite lättare.

Nu orkar jag inte skriva mer på mobilen. Inte 50 ord i minuten precis…

Vi hade en tuff inledning på året. Habo, Falkenberg, Vingåker, Sollentuna och Hylte var uppradade för att vi skulle halka ner från vår femteplats efter jul. Istället står vi nu här, trots skador på nyckelspelare, med fyra segrar mot fem av våra tuffaste motståndare, och har precis tagit oss upp till tredjeplatsen.

Nu väntar matcher uteslutande mot undre halvan av tabellen innan grundserien är slut. Greg och John kommer tillbaka denna vecka så det ser onekligen bra ut.

Matchen idag gick ju mycket bra. Orkar inte göra något referat men jag fick se några av de mer erfarna vallaiterna gladare än jag nånsin sett dem tidigare, vilket visar lite av den antagonism som råder mellan Valla och Hylte. Sista kapitlet är inte skrivet i den historien men nu är det i alla fall Valla som vann senast.

“The last boyscout” går just nu på teve. Grymt bra film som väcker gamla minnen.

Det blev återigen en femsetare mot Sollentuna, men denna gång var det inte ens spännande i femte set. Matchen svängde lika mycket som resultatet säger (se matchfakta). Sollet öppnade mycket svagt och gjorde många misstag i första set. Valla vann komfortabelt det setet utan att övertyga. Sedan blev de bättre och särskilt Yngerskog var svårstoppad i anfallet. I Valla turades olika spelare om att spela bra, men genom hela matchen var Joshua Thorpe det stora vapnet i anfall.

Med den stora stjärnan John Dekker på den välfyllda skadebänken behövdes det verkligen att någon annan klev fram. På grund av skadeläget hade Klas Gustafsson äntligen övertalats att komma tillbaka och han såg het ut på träning. Tyvärr meddelade han innan match att knät inte höll och han avstod att spela. Istället fick en annan gammal stjärna kliva fram, Adde Gilbertsson, som var licensierad sedan tidigare, men bara suttit på bänken den enda matchen han var med. Nu var han i fullt slag igen och trots att orken var på väg att tryta mitt i matchen tog han sig samman och satte många tunga servar och anfall när det behövdes som bäst.

För en gångs skull hade vi, enligt statistiken, fler egna misstag än motståndarlaget och vi missade det målet ganska ordentligt. Dock var utdelning för blocket desto bättre och där fanns den stora skillnaden lagen emellan.

Josh Thorpe fick pris som matchens lirare i Valla och han är värd att nämnas igen. Han besitter en otrolig kapacitet, det syns direkt, men han har haft svår att håll ihop det en hel match. Hans humör är det som har spelat honom spratt, och det är helt beroende av om han spelar bra eller inte. Nu spelade han bra matchen igenom och formligen strålade av glädje och självförtroende.

Det sista som måste nämnas är att när Addo nu varit ensam passare och tvungen att kliva fram och vara stabil, är det precis vad han har gjort! Mycket bra fokus matchen igenom, och både pass, block och försvar kändes tryggt från hans sida.

Tyvärr lär tabelläget fortfarande inte ändras, femteplatsen blir bara lite mer säker och avståndet till Shangrila på topp fyra finns inom synhåll.

Oh yeah, happy Australia day! We sure will celebrate!