Vi var tre vänner som umgicks väldigt mycket. För att fördriva tiden spelade vi ett kortspel, en vistvariant, som är utformad för tre spelare. Den kallas belgisk vist och är mycket trevlig. 

Jag vet inte om det är spelets egenheter eller min och mina vänners som gör det, men spelet hade en tendens att driva fram det värsta hos oss, ungefär som spelet Risk. Vi var väldigt tävlingsinriktade och spelade det så snart vi kom åt. De som inte vann ville omgående ha revansch så vi kunde liksom aldrig riktigt lämna det. 

Millenieskiftet firade vi tillsammans i ett hus i Jämtland. Vi spelade, svor, förbannade varandra och även spelet. Vi bestämde att vi skulle spela en sista monsteromgång där vinnaren fick den slutgiltiga äran, för att sedan absolut under inga omständigheter spela belgisk vist under tio års tid!

Nu är det snart bara ett år kvar och jag längtar så!

Så kommentera eller mejla in era språkspaningar eller språkfrågor så ska jag försöka svara. Jag måste bara förvarna om att jag är irrationell och kanske egensinnig när det gäller svenskan, så förvänta er inte att jag alltid kommer att hålla med.

Å andra sidan har jag ingen högre utbildning inom området, det är bara ett sidointresse, så ni behöver inte alls lyssna på mig.